skip to Main Content

281 Vallbo Natur- & Kulturstig

Skylt 9 Fyrbenta djur i Vallbo

Fyrbenta djur i Vallbo

Här i trakten finns ett rikt djurliv.

Vi har valt att berätta om de vanligaste djuren, som Du har störst chans att åtminstone se spåren efter.

Lite längre från byn kan man, med lite tur, även stöta på spår efter bland annat lodjur och järv.

Alla de ”fyra stora”, järv, lo, björn och varg finns i Jämtlands län.

Skogshare, Lepus timidus.
Den stackars haren har fått ett förargligt efternamn på latin. Timidus betyder nämligen ”den rädde”. Det är Linné han har att tacka för det smeknamnet.

Haren har all anledning att vara rädd, så jagad som den är, och alltid har varit, av både människor och andra djur.

Här, i de norra delarna av Sverige, finns bara Skogsharen. Den byter färg efter årstiderna. På sommaren är den brun-grå. På vintern har den en tjock, ullig, vit päls.

Man kan få sig ett gott skratt om man lyckas få se två harhannar slåss. De använder nämligen helst framtassarna och dammar på varandra som riktiga proffsboxare.

Det finns många myter och sägner om harar. En var att man trodde att man blev vacker om man åt harkött. Man trodde också att haren alltid sov med öppna ögon och att han kunde se åt alla håll, även bakåt, utan att vrida på huvudet.

Rådjur, Capreolus capreolus
Rådjuret är ett av vårt lands viktigaste villebråd. Förr var vargen rådjurets värsta fiende. Nu är det människan och de icke ”rådjursrena” hundarna.

Dagens stora rådjursstam kan vi tacka en jägare från Börringekloster i Skåne för. Han hette Corfi tz Beck- Friis. Under 1700-talet och fram till andra hälften av 1800- talet var rådjuret så gott som utrotat i Sverige. Det fanns en liten stam kvar i Skåne. Den skyddade herr Beck-Friis med hjälp av några kloka slottsherrar. De rådjuren ökade så småningom och spridde sig ut över landet.

Älg, Alces alces
Här i Jämtland är älgen ett av de viktigaste vilda djuren. Allting stannar under älgjakten! Tidräkningen sker ofta efter älgjakten: ”Det hände före älgjakten 1989” eller ”Efter älgjakten är det möjligt att jag har tid”

Att älgen alltid har varit ett viktigt bytesdjur i de här trakterna förstår man när man ser spår efter fångstgropar lite här och där i naturen. Fångstgroparna finns ofta på platser där de bästa älgpassen är än idag.

Rödräv, Vulpes vulpes
Räven är en allätare som trivs överallt där det finns något ätbart. Påkalfjället likaväl som i stadsparken. ”Mickel” var mycket länge ett av vårt lands viktigaste pälsdjur. Men under 1970- och 80-talen drabbades rävarna av rävskabb. Dessutom har vi människor inte längre lika stor lust att gå omkring med pälsar av vilda djur. Så nu skjuts eller fångas inte speciellt mycket räv. Rävskabben gjorde också att stammen minskade drastiskt.

Järv, Gulo gulo
Påminner om en liten björn, men det vanligen galopperande språngsättet gör det lätt att känna igen på långt håll. Den yviga svansen är också framträdande. Bytet är mindre däggdjur, fåglar, kadaver och bär. Samlar förråd som grävs ner i snön.

Fortsätt på elljus-spåret.

Ur ledbroschyren

Här i trakten finns ett rikt djurliv.

Vi har valt att berätta om de vanligaste djuren, som Du har  störst chans att åtminstone se spåren efter.

Lite längre från byn kan man, med lite tur, även stöta på spår efter bl.a. lodjur och järv.

Alla de ”fyra stora”, järv, lo, björn och varg finns i Jämtlands län.

Titta på ”tavlan” så ser Du vilka spår de djuren vi berättar om här lämnar efter sig!

Skogshare, Lepus timidus.

Den stackars haren har fått ett förargligt efternamn på latin. Timidus betyder nämligen ”den rädde”. Det är Linné han har att tacka för det smeknamnet.

Haren har all anledning att vara rädd, så jagad som den är, och alltid har varit, av både människor och andra djur.

Här, i de norra delarna av Sverige, finns bara Skogsharen.

Den byter färg efter årstiderna. På sommaren är den brun-grå. På vintern har den en tjock, ullig, vit päls.

Man kan få sig ett gott skratt om man lyckas få se två harhannar slåss. De använder nämligen helst framtassarna och dammar på varandra som riktiga proffsboxare.

Det finns många myter och sägner om harar. En var att man trodde att man blev vacker om man åt harkött.

Man trodde också att haren alltid sov med öppna ögon och att han kunde se åt alla håll, även bakåt, utan att vrida på huvudet.

Rådjur, Capreolus capreolus

Rådjuret är ett av vårt lands viktigaste villebråd. Förr var vargen rådjurets värsta fiende. Nu är det människan och de icke ”rådjursrena” hundarna.

Dagens stora rådjursstam kan vi tacka en jägare från Börringekloster i skåne för. Han hette Corfitz Beck- Friis.

Under 1700-talet och fram till andra hälften av 1800- talet var rådjuret så gott som utrotat i Sverige. Det fanns en liten stam kvar i Skåne. Den skyddade herr Beck-Friis med hjälp av några kloka slottsherrar. De rådjuren ökade så småningom och spridde sig ut över landet.

Älg, Alces alces

Här i Jämtland är älgen ett av de viktigaste vilda djuren. Allting stannar under älgjakten! Tidräkningen sker ofta efter älgjakten: ”Det hände före älgjakten 1989” eller ”Efter älgjakten är det möjlligt att jag har tid”

Att älgen alltid har varit ett viktigt bytesdjur i de här trakterna förstår man när man ser spår efter fångstgropar lite här och där i naturen. Fångstgroparna finns ofta på platser där de bästa älgpassen är än idag.

Rödräv, Vulpes vulpes

Räven är en allätare som trivs överallt där det finns något ätbart. På kalfjället likaväl som i stadsparken.

”Mickel” var mycket länge ett av vårt lands viktigaste pälsdjur. Men under 1970- och 80-talen drabbades rävarna av rävskabb. Dessutom har vi människor inte längre lika stor lust att gå omkring med pälsar av vilda djur.

Så nu skjuts eller fångas inte speciellt mycket räv.

Rävskabben gjorde också att stammen minskade drastiskt.

Fortsätt elljus-spåret.


Skylt 10 Fåglar i skogen

Back To Top