skip to Main Content

281 Vallbo Natur- & Kulturstig

Skylt 1 Vallbo kapell

Kapellet

1860 fanns förslag om att fl ytta Handölskapelet till nybygget Movallen (Vallbo) i Undersåkers församling. Också ”fjellallmogen” hade länge uttryckt önskemål om detta.

Renbetesmarkerna hade vid sista avvittningen förlagts till Undersåkers fjällområden och härigenom hade vägen till Handöl blivit alltför lång och besvärlig eftersom samerna drog sig allt längre österut med sina renar. Man beslöt därför att hos Domkapitlet anhålla om att få fl ytta kapellet till Movallen (Vallbo) samt begära anslag. Befolkningen i Handöl motsatte sig dock fl yttningen av sitt kapell och beslöt istället att låta upprusta det.

År 1862 kunde ett entreprenadkontrakt upprättas med änkan Kirsti Ersdotter i
Vallbo, som lovat skänka mark till kyrka och kyrkogård.

Genom ett gåvobrev från 29/3 1888 överlät Kerstin Ersdotter till Vallbo, Ottsjö, Fångåmons och Vålådalens byar 8 436 kvadsatfot mark för anläggande av en begravningsplats. På 1890-talet utvidgades kyrkogården.

Redan i slutet av 1860-talet anordnades två kyrkhelger, söndagen före midsommar och 2:a söndagen i augusti. Först i slutet av 1920-talet ändrade man namn till ”Lappmässor”. Kyrkobesökarna bestod av samer och ortsbor från byarna från de närliggande byarna. Sedan 1991 är namnet ”Lappmässa” borttaget.

Läs mera om byns spännande historia i broschyren ”Vallbo – gårdarna,
människorna och kapellet”, som finns att köpa i kapellet.

Till höger om skylten ser du stigen som leder dig ner till den vältrampade stigen, som leder dig vidare på Vallbos Natur- och Kulturstig.

Ur ledbroschyren

Här från kapellet har Du magnifik utsikt över bl.a. Anarismassivet.

Jämför den här skissen med vad Du ser, så får Du reda på vad fjällen heter:

Här ifrån ser Du ut över Tåssåsens sameby.

I Vallbo bor idag (1995) två familjer som bedriver renskötsel. Nästan allt land Du ser härifrån är renbetesland, förutom tomtmark runt Per-Olsgården och Vallbogården.

Samebyns område sträcker sig till Vålån i väst, Håckren-magasinet i norr och sedan runt Oviksfjällen i öster, förbi trakten av Tåssåsen i söder, genom Gråsjödörren och längs Tronnan fram till Vålån.

Inom detta område betar renarna ungefär från maj till november, och det är också här som kalvmärknings- och slaktplatser ligger.

På vintern flyttar renarna oftast till vinterbetet i områdena kring Ytterhogdal, ca 25 mil i sydöstlig riktning.

En sameby är alltså inte en by i bemärkelse av en samling hus, utan ett geografiskt område och en administrativ enhet bestående av alla renägare i området.

Vallbos historia är mest känd genom ett par legandariska personer:

Movalls-Kirsti” och hennes son ”Lappkungen”.

Dessa hette egentligen Kerstin Ersdotter och Jon Jonsson. Kerstin var från Edsåsdalen. Hon gifte sig med den 30 år äldre Erik Nilsson från Ottsjö 1824, och paret flyttade till Vallbo ganska snart därefter.

Vallbo hette då Movallen, och var fäbodvall åt Ottsjö by.

Erik Nilsson fick åborätten 1832, på 14.037 tunnland!

Kerstin blev änka 1836, och genom att erlägga 2.50 i stämpelavgift skatteköpte hon hela hemmanet 1859, och stod därmed som ensam ägare!

Hennes son ”Lill-Jo”, blev  bl.a. en duktig snickare, och fick i uppdrag 1863 att tillsammans med sin far, ”Stor-Jo”,

Jon Olofsson Holm, bygga kapellet .

Lill-Jo (Lappkungen) byggde själv orgeln, och blev sedan även organist och kyrkvärd.

Varför kallades han då Lappkungen? Och vilka fler ”yrken” behärskade han?

Var låg affären i Vallbo, och vad var ”Spökvinden”?

Läs mera om kapellets och byns spännande historia i broschyren ”Vallbo – gårdarna, människorna och kapellet”, som finns i kapellet.

Välkommen in och ta en titt i den vackra lilla kyrkan!

(Uppgifterna lämnade av Conrad Eriksson, Fångåmon)

Mittemot ingången på kapellet finns det en liten skylt. Där går Du genom skogen ner till den vältrampade stigen, och tar till höger.


Skylt 2 En matta av mossa!

Back To Top